Hej hej hallå!!

Då provar jag åter igen  att börja på detta fenomen med att blogga loss om allt o ingenting som faller andan in!! 

Kan ta o börja med att presentera mig själv....

-vem är jag? -vad är jag? -hur är jag?

-vart är jag? -vad gör jag? -vad tycker jag?

-vad tänker jag? -vad fantiserar/drömmer jag?

VEM?

 Det är Jag som är Zabina, kallad Bina av många nära och kära! Är 27 snurriga år, år som ibland känns som att de bara flugit förbi. Dessa år som i vissa fall känns som igår trots att det kan vara något som hänt t.ex 10 år bakåt i tiden, samt i andra fall känns som att det flugit förbi och försvunnit i glömska trots att det kanske bara hände för en månad sen!!!

VAD ÄR?

 För att snabbt sammanfatta alla de titlar jag är berättigad till att benämna mig:

SmålandsJänta/Smålänning, tjej, flicka, tös, kvinna, tant, kärring, "sladdis", dotter, LillaSyster, Barnskötare, Infoit, Undersköterska, Faster *2, Flickvän, EX, Sambo, Förlovad, Beroende, sjukskriven, vårdbiträde, arbetssökande...

O.s.v O.s.v 

HUR?

Som människa och som individ är jag för tillfället aningen förvirrad och tankspridd! Vet just nu i dessa dagar inte riktigt hur jag ska göra och hur jag ska vara. Gör jag SI så är det inte bra, gör jag SÅ är inte det heller bra. Är ju innerst inne en sådan människa som älskar att skämta och skratta och det bästa av allt få andra att skratta och le. Vill så gott jag kan finnas som stöd och en hjälpande hand för mina vänner och min familj. Är en sådan människa som verkligen vill alla väl, men så kommer den punkt där jag i många fall borde ha tänkt på mig själv och på hur jag egentligen mår. Vill vara alla till lags och känner mig värdelös och skäms och får dåligt samvete om jag någongång skulle följa en av mina impulser (de som får mig att känna mig som en fri egen individ).

VART?

Har flyttat ifrån mitt barndomshem i Södra Småland. Första resan hemifrån gick till Alingsås där jag bodde på Internatet som var anknutet till folkhögskolan. Efter tio helt underbara månader av föräldrar fritt bar det iväg till mor och far igen, men det var dömt att verkligen misslyckas då jag och mamma knappt klarade av att se varandra under samma tack inom samma väggar (så här ett par år i efterhand och med facit i hand berodde dessa världskrig oss emellan att vi under ytan var alldeles för lika). Efter sommaren som kom kände jag att detta håller inte längre och gjorde mitt val att flytta till första "egna" lägenheten... Då jag är och alltid varit en tjej som lever för impulsivitet och galenskap så bestämde jag mig, från en dag till en annan, att jag ville flytta upp till Gävle [ 

VAD GÖR?

Just nu och sen mitten av Mars i år (2010) så har jag, enligt min syn på saken, Ofrivillig Semester!!! Eller som Vården och Myndigheterna kallar det.... Sjukskriven!!! Hade hoppats att kunna få börjat jobba igen nu under sommaren som varit men det ena strulet efter det andra har gjort att jag även om jag skulle få igenom en vinst med rätten på min sida och få komma tillbax så är det de sista jag skulle vilja... Att arbeta under två chefer som inte vet vad den andre har för sig och som har lekt en fruktansvärd lek med mig, mitt liv och min framtid!!

VAD TYCKER/TÄNKER/FANTISERAR/DRÖMMER?

Jag tycker att mycket var bättre förr, tycker dock inte att allt i dagens Sverige är fel... Visst kan det vara mycket bra att i princip alla äger en varsin mobil, i alla fall om  man bevittnar en olycka eller ett rån (dock är det väldigt många av de som ser något sådant fäller ner blicken och hoppas att någonannan ringer det samtalet) Visst kan det vara bra att kunna bli nådd ÖVERALLT, vart du än befinner dig och vad du än gör!!! Eller är det verkligen det?? Tänk dig att du är t.ex arbetssökande och har sökt X-antal jobb och medans du går i väntans och förhoppningarnas tider har du bestämt dig för att uppsöka en affär för att det är dags att storhandla.... Längst inne i affären vid mjölken visar det sig att ett av dina sökta jobb ringer dig (dock på dolt nr) Du svarar och hinner bara säga hej och..."tut-tut-tut" ljuder i örat när personen i andra ändan presenterar sig... Dessa tut innebär antingen att mottagningen försvann helt då du böjde dej ner för att ta en mjölk, eller oxå är det batteriet som dör och du har halva shoppinglistan kvar innan du kan ge dig hemmåt för att koppla in laddsladden. Då du inte hörde vart personen ringde angående eller vad han/hon hette och jobbade för försvinner det alternativet att kunna ringa upp så snart du har möjlighet... Har du tur ringer dom igen men har du otur kanske du miste chansen att få ditt drömjobb!! 

Nä tacka vet jag den tiden då man kunde ta på sig skorna , stänga dörren bakom sig och knata hem till en kompis helt utan förvarning. Var man hemma så var man och hade man gått ut så hade man. Det var inget ring ring ring pip-pip ring pip-pipibland oavbrutet (alltid då man står som sämst till för att kunna svara)...

Oj-Oj-Oj - oj,oj,oj,oj!! Det blev ju näst intill en mindre novell...Lovar att det i följande bloggande av mig inte kommer att handla lika mycket om bara mig utan lite mer vad som hänt sen senast och saker som satt sig i hjärnkontoret!!

Tjolla-Hejsan-Sa och God Natt